Precis som för oss människor så behöver växterna en rad med näringsämnen för att hälsosamt växa sig stora och fina. Av alla dom 118 grundämnena vi vet om idag så är det bara 20 stycken som behövs av växter. Dessa delas ofta upp i makro och mikronäringsämnen där det förstnämnda är ämnen som växterna behöver mycket av och mikro det som det bara behövs lite mindre av. Men det betyder för den delen inte att de är mindre viktiga utan saknas dessa ämnen kan de få stor påverkan för växtens liv och utseende.
Makronäringsämnen
Makronäringsämnen är alltså dom ämnen som växter behöver mycket av och består av 9 ämnen. Tre av dessa får växterna i sig från luften genom bladen. Dessa är väte, syre och kol. De sista två av dessa plockar växten upp som koldioxid som via fotosyntes görs om till energi.
Sedan så har vi också sex av ämnen som växterna får i sig genom rötterna i marken och det är Kväve, Fosfor, Kalium, Magnesium, Svavel och Kalcium. Och när det kommer till växtnäring så pratas det ofta om NPK vilket är de tre första och det följs då åt av tre siffror som visar viktförhållandet mellan de tre ämnena i växtnäringen. Detta är extra viktigt när vi pratar om hydroponisk växtnäring då vi själva tillför exakt all näring som växterna får i sig.
Lättrörliga ämnen vilket är alla utom svavel och kalcium är ämnen som växterna kan flytta runt efter behov. Och här prioriterar plantorna unga och nya blad på bekostnad av dom gamla. Så det är på de äldre bladen vi kan se eventuell näringsbrist och vad vi kan behöva tillföra.
Mycket av min information grundar sig Jordbruksverkets pdf ”Makronäringsämnen, mikronäringsämnen och pH i ekologisk grönsaksodling” som jag rekommenderar att läsa för dig som vill lära dig mer om växternas behov.
Kväve(N)
Kväve är grundläggande för växternas tillväxt och är därför något som är extra viktigt när vi vill att växterna ska växa sig stora och starka. För fruktsättande växter så som tomater och gurka så är alltså kväve viktigast i tillväxtstadiet när plantan ska växa till sig. När vi vill att växterna ska ge frukt så vill vi alltså minska mängden kväve så att de i stället fokuserar på just detta i stället för att växa sig större med mer blad och grönt. Ingen vill ha en stor tomatplanta som inte ger tomater eller potatis som bara är blast och inte just fler potatisar.
Kväve finns det bland annat gott om i exempelvis urin, nässlor och hönsgödsel samt alla växtdelar som är gröna så som gräs. Vill man tillsätta kväve så är alltså nässelvatten, guldvatten och gräsklipp utmärkta tillskott. Baljväxter har också en fantastisk förmåga att ta upp kväve ur luften och är därför populära att samodla med kvävekrävande växter.
Så visar sig obalanser på kväve
Då kväve är ett lättrörligt ämne så är det enkelt att se när det uppstår en brist på ämnet då de gamla bladen tidigt kommer visa symptom. Och när det kommer till kväve är det normalt sett att bladen gulnar och tillväxten minskar kraftigt. Rötterna hos en växt med kvävebrist blir även långa och med få förgreningar.
För mycket kväve gör i stället att växten får en mörkgrön ton. Den blir även lättare angripen av skadedjur. En allt för hög kvävehalt tillsammans med underskott på ljus gör att växten får en högre mängd nitrat som dels gör dom smaklösa, dels ohälsosamma för oss människor att äta.
Fosfor(P)
Fosfor har en stor påverkan på rotbildning samt blomning och fruktbildning. Det är därför viktigt under hela växtens liv och kanske ännu mer så om det är en fruktsättande växt vi har att göra med. Hur mycket kväve som växten har tillgång till beror bland annat på jordens pH då det vid för låga värden blir bundet i jorden och inte tillgängligt för växten.
Vill man själv tillsätta fosfor så är aska från lövträd en bra källa. Även kogödsel är rik på fosfor om man har tillgång till det.
Så visar sig obalanser på fosfor
Om det uppstår en brist på fosfor så avtar tillväxten kraftigt. För fruktsättande växter så försenas även blomningen i kombination med mycket färre blommor. Så upplever du en väldigt dålig skörd av exempelvis tomater så kan detta vara en orsak. Fosfor är lättrörligt så vid brist så visar det sig gärna på äldre blad som kan få en blågrön ton som även går över till rödaktiga missfärgningar när bristen är kraftig.
Det är sällan som överskott på fosfor visar sig som symptom då det snarare kommer bindas i jorden. Men det i sin tur gör att det kan ge upphov till brist på mikronäringsämnen som järn.
Kalium(K)
Kaliums främsta uppgift är att den reglerar växtens vätskebalans och vattentryck vilket i sin tur också innebär att den har stor påverkan på pH. Det gör den nödvändig i växtens hela livscykel. Precis som med fosfor så finns det gott om kalium i aska från framför allt lövträd. Men även djurgödsel och tång är rika på kalium.
Så visar sig obalanser på kalium
Det tar inte lång tid innan brist på kalium visar sig. Då den har som ansvar att reglera vätskebalansen visar det sig framför allt på varma soliga dagar då växten då sloknar och ser trött ut. Vid kraftig kaliumbrist så bleknar även bladen och rullar ihop sig. De kan även få bruna kanter.
Kaliumbrist gör även växten mindre motståndskraftig och blir extra känslig för angrepp.
För mycket kalium är svårare att se då det inte ger några direkt synliga symptom. Däremot så kan det göra det svårare för växten att ta upp magnesium.
Magnesium (Mg)
Magnesium har en väldigt central roll i fotosyntesen där den är en viktig byggsten i klorofyllmolekylen. Är detta något man vill tillsätta själv så är stenmjöl en bra utgångspunkt.
Så visar sig obalans på magnesium
Då magnesium är så central för fotosyntesen så syns det snabbt på växten om det uppstår en brist. Då även detta är ett lättrörligt ämne i växten så visar det sig främst på äldre blad och syns då tydligt genom att bladen gulnar medan nerverna i bladet förblir gröna. Det kan se ut lite som en marmorering.
Det är ovanligt att växterna drabbas av ett överskott av magnesium men om det händer så ser i det genom att bladen får brännskador.
Kalcium (Ca)
Kalcium är en central byggsten för växternas celler och viktigt för dess struktur och för att transport av näring ska fungera som den ska. Det är ovanligt att det är brist på kalcium i marken men odlar man i mull eller sandjordar så kan det vara fallet. Då är aska från lövträd ett bra sätt att ge ett tillskott av ämnet.
Så visar sig obalans på kalcium
Det finns flera anledningar till brist på kalcium förutom avsaknad av ämnet i marken. För lågt pH eller alldeles för mycket kalium och magnesium kan också påverka växtens förmåga att ta upp kalcium.
Kalcium är trögrörligt och symptomen visar sig därför på nya och yngre blad. Typiska symptom är att bladen blir mindre och får dels en bränna utmed kanten som också böjs uppåt. Även bladnerverna påverkas och får en ljust brun färg. Växten tappar även kraftigt i tillväxt.
Mikronäringsämnen
Mikronäringsämnen eller spårämnen som det också kallas för är minst lika viktiga för växterna som Makronäringsämnen är. Skillnaden är att växten behöver betydligt mindre av dessa ämnen.
Det är ovanligt att näringen i sig saknas i jorden utan om det uppstår en brist i plantan så är det oftast för att den inte är kapabel att ta upp den. Det kan bero på obalans jämfört med andra ämnen eller för att pH-värdet är för högt.
När det kommer till mikronäringsämnen så är alla svårrörliga förutom klor. Det gör att brist på dessa syns först i nya delar av plantan. Vill man ge ett tillskott av mikronäringsämnen så är tång och alger ett bra tillskott då de innehåller nästan alla mikronäringsämnen som växter behöver.
Mangan (Mn)
Mangan är ett nödvändigt ämne för växtens fungerande fotosyntes. En brist på detta kan alltså lättast ses på att nya blad drabbas av kloros vilket är avsaknad av klorofyll. Vi får då ljust gröna blad och tillväxten avtar.
För mycket mangan kan leda till manganförgiftning vilket visar sig äldre blad kan drabbas av nekrotiska fläckar (bruna fläckar).
Järn (Fe)
Järn är viktig för fotosyntesen och medverkar även i växtens kväveomsättning. Brist på järn kan ge en mindre skörd redan innan några symptom visar sig. Symptomen vid brist liknar det som vid mangan där nya blad drabbas av kloros mellan nerverna. Risken för en järnbrist ökar med ett högre pH-värde.
Zink (Zn)
Även zink är nödvändig för fotosyntesen och är även delaktig för bildandet av protein i växten. En brist på zink leder till sämre fruktsättning och ökar växtens frostkänslighet. Symptom är hämmad tillväxt med korta plantor och små blad. Det kan även uppträda kloros mellan bladnerverna precis som vid järnbrist.
Bor (B)
Bor är nödvändig för växtens stabilisering av cellväggarna och en brist leder till försämrad rottillväxt och mindre tillväxt för skottet. Det leder även till en försämrad blomning och fruktsättning. Det kan även leda till inre röter vilket syns först om vi delar exempelvis en stjälk.
Koppar (Cu)
Koppar är ett nödvändigt ämne i fotosyntesen och en brist leder till en nedsättning av blomning och fruktsättning och en försämrad tillväxt. Ett sätt att se denna brist är att unga blad kan se bleka ut. Risken för kopparbrist ökar vid ett högt pH.
Molybden (Mo)
Molybden medverkar i kväveomsättningen och är extra viktig för baljväxter vid kvävefixeringen. En brist på Molybden yttrar sig som kvävebrist och med de symptom som detta leder till. Till skillnad från många andra mikronäringsämnen så ökar risken för brist vid för lågt pH.
Nickel (N)
Även nickel är nödvändig för kväveomsättningen och vid en brist av ämnet så försämras grobarheten för frön. Symptom av brist på nickel är precis som för järn, mangan och zink kloroser samt att bladkanterna dör.
Kobolt (Co)
Kobolt är framför allt nödvändigt för baljväxter då det behövs vid kvävefixeringen. Precis som molybden så visar sig en brist på kobolt som en kvävebrist och de symptom som det innebär.
Klor (Cl)
Klor är i små mängder viktigt för växterna i fotosyntesen. Det räknas som ett mikronäringsämne då behovet är lågt. Men många växter tar upp betydligt mer klor än så om det finns tillgängligt. En brist på klor gör så att plantan slokar och ser trött och hängig ut.
Övriga ämnen
Det finns fler ämnen än de ovan som påverkar växterna och dess mående. Men dessa räknas inte som nödvändiga men kan ändå påverka och stimulera tillväxten. Här hittar vi exempelvis kisel, natrium och aluminium.
Att använda växtnäring
I en ideal värld så vill skulle jag vilja se växtnäring som ett tillskott för en liten extra boost men tyvärr är det snarare en nödvändighet idag. Framför all tom vi odlar i krukor eller har köpt jord på säckar då dessa innehåller väldigt begränsat med näring. Så att förse våra plantor med extra växtnäring har ofta en väldigt stor påverkan på dess välmående och eventuell skörd.
Då olika sorters växter har olika näringsbehov så är det viktigt att använda en näring som är gjort för det som du odlar. Fruktsättande växter som tomater och gurka har ofta olika behov beroende på vilket stadie de finner sig i. Så det finns sällan ett universellt svar på vilken näring som passar bäst.
Viktigt att tänka på om du odlar hydroponiskt är att du gör bäst i att välja en hydroponisk växtnäring. Detta då vi vid hydroponisk odling måste se till att våra plantor har tillgång till rätt mängd av alla näringsämnen de behöver. Det finns alltså ingen näring bunden i exempelvis jorden som vid vanlig odling.
Det ligger stort fokus på just kväve, fosfor och kalium (NPK) och balansen mellan dessa. Och det är främst för att vi vid tillväxt gärna vill ha mer kväve och efter blomning så vill vi att fokus ska ligga på fruktsättning snarare än mer tillväxt av själva plantan.
Göra egen växtnäring
Att göra egen växtnäring är inte speciellt svårt även om vi inte själva kan styra någon balans mellan makronäringsämnen. Och ofta är det just extra tillskott av kväve som gäller och det kan vi bland annat få av så kallat guldvatten eller nässelvatten.
Guldvatten är gjort av urin och är ett bra tillskott av kväve. Det är av min erfarenhet väldigt populärt bland tomatodlare tidigt på säsongen då de vill ha en stor tillväxt.
Nässelvatten är som det låter gjort av nässlor och vi fyller då en hink med nässlor och vatten som sen får stå och ruttna. Det luktar riktigt illa men är bra näring om man som jag har ett överskott av nässlor runt om på tomten.
Gödsel
Gödsel är också ett utmärkt sätt att ge sina växter näring med fördelen av att det gör så under en längre tid. Även här behöver man tänka på vad gödslet innehåller och köper man från påse så är det ofta riktat mot en viss typ av växt så som tomater.
Har man möjlighet så är gödsel från djur så som häst, ko och höns väldigt kraftfullt och kan ge en otrolig skjuts i tillväxten. Färsk gödsel är mycket kraftig och oftast brukar man låta den brinna ett tag. Det innebär att man låter den vila och reagera med sin omgivning och blir sedan gödning som är mer lämplig för dina växter.
Även gräsklipp och andra organiska material kan vara bra att lägga på eller blanda ner i jorden. När detta bryts ner så frigör det många av de ämnen som växterna behöver.
Kompost och välmående jord
Kompost är ett sådant ämne som det skrivs hela böcker om och det går alltid att lära sig lite mer. Genom att kompostera resterna från din odling och frukt och grönt du använder hemma så kan du över tid få en mycket näringsrik och välmående jord.
Så jag rekommenderar alla som har möjligheten att ha en kompost. Dels så blir det lite mindre turer till soptippen samtidigt som vi får vårt eget lilla kretslopp. Jorden som vi till slut får av vår kompost är förutom att vara näringsrik även väldigt välmående fullt med mikroorganismer och nyttodjur som sedan kan bryta ner annat organiskt material som blandas ner.
Vanliga frågor
Hur ofta ska man ge växtnäring?
Under sommaren är det generella rådet att ge växtnäring ungefär en gång i veckan i samband med den vanliga vattningen. Under vintern så räcker det med ungefär en gång i månaden. Men här gäller det att ha lite koll på växten. Om den visar några symptom som gula löv eller att den är hängig kan det behövas mer näring.
Hur länge håller växtnäring?
Näringen blir egentligen aldrig gammal. Om den är flytande och fått stå utan kork under lång tid kan visserligen vatten ha avdunstat så att den koncentrerats. Om så är fallet kan det vara värt att ta mindre mängd näring i förhållande till vatten
När ska man ge växtnäring?
Om du odlar så att växten inte får någon annan näring så som i en kruka så behöver du förse växten med allt den behöver. Det innebär att när den växer som kraftigast som vår och sommar så är rekommendationen att ge näring ungefär en gång i veckan. Under vinterhalvåret så räcker det med någon gång i månaden
Varför ska man ge växtnäring?
Precis som oss människor behöver växter näring för att växa och leva. Det innebär att har vi växter i exempelvis en kruka så är det upp till oss att se till att dom får all näring dom behöver för att växa. Gör vi inte detta kan det visa sig på flera sätt men i slutändan så slutar det med en död planta.
Spännande läsning, tack för att du delar! En viktig detalj att notera är att det optimala pH-värdet för en gräsmatta är 6,5. Vid detta pH-värde kan gräset effektivt ta upp alla näringsämnen.